Hur kan jag förklara?

Hur förklarar man känslan av att vara ett?
Med själen och hjärtat och kanske, till och med hjärnan.
Av att känna sig som hemma bland 8 främlingar.
Och med dom, snegla på vägar jag aldrig vandrat på innan.

Att lämna över kontrollen till någon annan.
Och bara låta sig ledas.
Att inte veta när förmiddagen går över till eftermiddag.
Och känna sig okej med det.

Att kisa mot solen på en yogamatta,
och se hästar gå förbi medans jag sträcker mina armar mot himlen.
Där är min ängel.
Ovan, bredvid och runt mig.
Hon håller mig varsamt och viskar att, här hör du hemma.

Bland lugnet, godheten och bland de som vill nånting mer, nånting vackrare.
Bland de som förstår vinsten med att släppa taget om det oväsentliga.
Bland de som ser det fina i att bara andas och, tro.
Tro på att allt är möjligt och att allt är tillåtet.

Hur kan jag förklara?

Hur det känns att öppna upp mitt hjärta, sårbarheten i det, och känna att det blir mottaget med kärlek.
Och hur en lång omfamning från hon jag träffade bara för någon dag sedan, känns som om den alltid funnits där.

Och sångerna, omgivningarna, vinden.
Ögonblicken.
Gemenskapen, tryggheten, insikterna.
Tankarna.
Utmaningarna, rädslan, modet.
Lyckan.
Tilliten, tålamodet, tystnaden.
Tacksamheten.

Nånting hände dessa dagar.
Med min ödmjukhet och min beslutsamhet.
Mänskligheten är vacker, om vi bara vågar se.
Om vi bara vågar riva muren och låta ljuset komma in.

Se varandra i ögonen, rör vid varandra, lyft varandra.
Kärleken finns här överallt.
Våga fråga efter den.
Och, när den kommer.
Släpp in den.

Namasté


P.s. Jag åkte på yogaretreat med http://www.myspirityogamalmo.se, till vackra Österlen. Malin och Ina är små sändebudsänglar som tar er varsamt i handen och leder er framåt och inåt, med värme, skratt och fantastisk mat.
Jag skulle åka imorgon igen....