Sometimes the healing is in the aching

Det finns något vackert i människor som varit igenom krig.
Deras egna krig.
Där benen slagits undan för dom.
En gång. Två gånger.
Kanske tre.
Men ändå. Står dom där.
Med rak rygg och fast blick.
En vilja och en kraft.
Vackra.

Jag har en sådan vän.
Och är så tacksam för att jag får ha henne i mitt liv.
Hon lär mig att vi alla är så mycket starkare än vi tror.
Kanske hon inte vet hur mycket hon inspirerar mig.
Hur mycket jag lär mig.
En dag ska jag berätta det för henne.

Det senaste året har jag tvivlat både en, två, tre och fyra gånger på min egen styrka.
När något annat inom mig tagit över.
Gjort mig svag och fått mig att känna mig allt annat än stark.
Jag har känt mig nedbruten och förtvivlad ibland.
Som om jag inte har någon kontroll över min kropp och mitt sinne.
Men ändå.

Jag reser mig, hittar andra vägar, söker svar på nya ställen, släpper fram nya känslor och nya sidor.
Av mig själv.
Söker mig till nya människor och hittar ett annat värde i gamla.
Provar på sådant jag drömt om, men inte vågat innan.
Omvärderar mina gamla uppfattningar och går på små snirkliga vägar utanför dom förväntade.
Sakta sakta, små steg.

Ibland syns det inte på en människa att hon eller han befinner sig i ett krig.
Oftast kanske kriget pågår i det tysta, inom oss.
Den svåraste striden.
Den där ingen medicin hjälper, eller någon läkare kan ge oss svaren.
Utan vi helt enkelt måste bli vår egen läkare och hitta vår egna medicin.
Våra egna svar.
Striden som bara vi själva kan lösa.

Ibland är svaren uppenbara men svåra att genomföra.
Andra gånger är dom diffusa och odefinierbara.
Men att resa sig ur elden och veta att man kommer överleva, det ger styrka och kraft.
Det ger mod.
Att möta nästa kamp, nästa strid.
Nästa krig.

För livet är så.
Krigen är en del av att leva.
Överleva.
Vissa hade man kanske velat vara utan.
Men om inget annat för dom oss närmre oss själva och lär oss förstå vår egen kapacitet.
Vår storhet och vårt syfte.

Vi har alla en krigare inom oss.
Släpp fram honom när det behövs.
Slåss för dig själv, för ingen är viktigare än du.
Men våga också överlämna dig till någon annan.
Våga ta emot hjälp och våga släppa in någon i ditt inre.
Låt dom hjälpa dig läka.
Sakta sakta, små steg.

Och ärren som blir kvar.
Dom gör dig bara vackrare.
Dom berättar en historia.

Din historia.