Det knarrar under mina fötter, golvet viskar om fotsteg som gått här långt innan min tid.
Kanske någon med samma drömmar som jag.
Kanske till och med jag.
Ett annat liv.
Det känns behagligt och varmt och jag behöver inte ha några skor på mig.
Jag känner varje vrå så väl.
Jag har själv varit med och skapat.
Detta.
Det finns kärlek i väggarna och i luften.
Vi som är här vill varandra väl.
Ömhet, ödmjukhet, tillit och värme.
För varandra.
Vi delar samma dröm.
Mitt hår är samlat i en slarvig fläta och kjolen smeker mina bruna sommarben.
Jag har en känsla av lycka i mitt bröst.
En känsla av att jag är hemma.
I mig själv och i livet.
Blickarna jag möter är vänliga.
Liksinnade och förstående.
Vi är alla på samma plats.
Vi hungrar alla efter samma sak.
Att få ge, och att få ta emot.
Några har sjunkit ner i en skön soffa.
Med fnitter och skratt nära till hands.
Och nybakad fika på bordet.
Andra sitter ensamma i en fåtölj.
Försjunkna i en bok, som bara fanns där.
Men som var precis rätt.
För så är det här.
Precis rätt.
I högtalarna spelas det som berör och skänker lugn.
Det som smeker men inte tar över.
Det som liksom binder ihop allting.
Ibland stannar jag till i sinnet och bara.
Lyssnar.
Längre bort, ut från ett rum, kommer det en kvinna som ser ut att bära på en hemlighet.
Hon ler finurligt och ser ut som om hon löst ett mysterium.
Men inte riktigt vågar tro på det.
Men jag lovar dig min vän, det är sant.
Det kan och är precis så bra.
Tro på det bara.
Jag drar min hand över borden.
Och över hyllplanen där det vackra finns.
Det som får mina sinnen att vakna och skratta.
Som skänker mig den där tillfredsställelsen jag inte hittat någon annanstans.
Fast jag försökt.
Tro mig, jag har försökt, trott och kämpat.
Blundat och gått vidare.
Men till slut kommer man alltid dit.
Där det är menat.
Hit.
Ett ställe där jag kan vara jag.
Och du kan vara du.
Där rätt eller fel inte existerar,
och där änglarna blåser stjärnstoft över de som går in genom dörren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar