Jag håller mitt innersta nära idag

Idag kryper jag in i denna ljuvliga bohemiska dröm.
Det är en sådan måndag.
Då jag mest vill ägna mig åt drömmar och längtan.

Jag lyssnar på Wolf med First Aid Kit, om och om igen, i träningssyfte.
På onsdag ska jag och mina Lilies sjunga den på en minneskonsert för Anna Lindh.
Jag är stolt. Och lite rörd.

Men jag smyger in denna också, väldigt många gånger.
För minnena.
Och för att längtan har tagit plats i mitt bröst.
Under en tågresa för länge sedan höll denna mig nära.
Och gör det fortfarande.

Jag tänker på det magiska med att skriva.
Den läkande processen.
Och vad det väcker, hos en själv och hos andra.
Snubblade på dessa rader:

"When reading, we don´t fall in love with the characters appearance.
We fall in love with their words, their thoughts, and their hearts.
We fall in love with their souls".

Tror det är därför orden, det skrivna ordet, trollbinder mig.
Där finns något så vackert och innerligt.
Något romantiskt och äkta.
Som jag vill komma åt.
När man vågar blotta sitt inre och släppa fram det som betyder något, på riktigt.